En roman om Hammarkullebo - Kärlek och drömmar i skuggan av integrationen och rasismen

Dans på vatten - vilda drömmar

Khalid Al-Samaraiy

Poet

Mahmoud Al-Bayaty har skrivit den första arabiska romanen som utspelar sig i invandrar-förorten Hammarkullen. ”Dans på vattnet” heter boken som kom i år i Beirut och fått positiv kritik i arabisk massmedia.
Författaren är en exilirakier och, i likhet med romanens huvudpersoner, själv bor i Hammarkullen, där folk från världens alla hörn mötts och konfronteras i en miljö präglad av både samvaro och främlingskap. Vi har berättaren, en irakisk poet, en palestinsk kvinnlig konstnär, en polsk judinna, en kurdisk kvinna, en chilen, en universitetsstuderande ung irakier, samt flera svenskar som arbetar i förorten. Även historiska och religiösa figurer, som Jesus, profeten Mohammad, Karl Marx med flera förekommer i romanen.
På ett allvarligt, men samtidigt humoristiskt sätt, behandlas frågor rörande integration, kärlek och utanförskap. Även känsliga ämnen som homosexualitet och rasism tas upp. Författaren har lyckats att använda gemensamma värden i de orientaliska/muslimiska och svenska / europeiska världar, för att uppnå en allmänsklig syn.

Romanen bär undertiteln ”svåra drömmar”, och här finns det gott om drömmar, som på en lätt och avslappnad stil flätar fantasin ihop med verkligheten för att forma ett njutbart litterärverk.
I den rådande debatten om integration och rasism kan romanen även vara ett bidrag för att öka förståelsen för den vardagen förortsinvandrare lever i. Därför bör boken översättas till svenska så fort som möjligt så att den svenske läsaren, andra icke arabisktalande invandrargrupperna i samhället liksom integrationsmyndigheter och antirasistiska organisationer får nytta av innehållet i den.

I sammanhanget ska nämnas att en lärare i The University of Cambridge, London, har förslagit romanen till det studiematerial för kursen i modern arabisk litteratur.
Mahmoud Al-Batyaty är född i Baghdad. Han lämnade Irak 1974 på grund av politiska skäl. Han var bosatt i Prag i ca. 20-år. 1991 kom han till Sverige. Sedan 1992 bor han i Hammarkullen.
Al-Bayaty gav ut flera böcker på arabiska.
Hans första novellsamlig ”Ljudvallen sprängs” publicerades i Kairo 1985 av Dar Almustakbal Alarabi. Den aktuelle romanen kom ut 2006 av The Arabic Establishment for Research and Publishing. Bägge förlagen är arabvärldens mest kända.
1984 vann al-Bayaty tävlingen ”bästa arabiska novell” som anordnades av tidskriften ”al-Maseera” i Beirut, i närvaro av bl.a. litteraturkritikern Youmna al-Eed , författaren Ghalib Helsa , historikern och journalist Ibrahim al-Ariis m f.
Khalid Al-Samaraiy
qatul@hotmail.com
0708843499 ( after klockan 14 )

En irakisk poet letar efter Alfons och sig själv i Hammarkullen

Dans på vatten - vilda drömmar

Roman , 154 sidor
Mahmoud Al-Bayaty
Dr. Fadil Jaf Theatre Director Specialized in physical Theattre


Många flyktingar och invandrare verkar i Sverige som författare. Det finns även ett antal irakiska författare här. Trots det skrivs det mest om händelserna i hemlandet och det är inte vanligt att beskriva verkligheten och livet i exilen i Sverige. Det gör Mahmoud Al-Bayaty i sin senaste roman Dans på vatten – vilda drömmar.

Personerna i romanen är från flera länder och huvudpersonen är en poet från Irak. Han är bosatt i Hammarkullen i Göteborg som författaren känner väl till. Han själv bor i Angered. Den här boken är den första på arabiska som berättar om människors liv i denna förort.

Mahmoud Al-Bayaty kom till Sverige 1991 och är bosatt i Göteborg. Innan dess levde han i Prag i tjugo års tid. Han har valt att beskriva händelser i förorten utifrån en irakisk poets ögon. Huvudpersonen i romanen berättar i korta meningar som förmedlar författarens tankar tydligt och för berättelsen framåt på ett mycket läsvänligt sätt. Berättandet är även filmiskt, vi följer med olika episoder i människors vardagsliv. Det händer inte mycket på ytan, det är i möten mellan människor som spänningen finns. Poeten själv, vars namn inte framgår i romanen, förändras under romanens gång. Han har hittat en plånbok som tillhör en Alfons som poeten börjar leta efter. Han lägger plånboken synligt på bordet framför sig på barer och caféer i hopp om att denne Alfons skulle uppenbara sig. Han söker sig själv och sin nya identitet i en ny omgivning samtidigt som han letar efter Alfons.

Dans på vatten är en kort roman som lyckas på ett komprimerat sätt och på sparsam prosa säga en hel del tankvärt om livet i exil, speciellt livet i Hamarkullen. Al-Bayaty lyckas göra det på ett spännande och intressant sätt. Den här boken är ovanlig i valet av ämnet, en grupp människor som hamnat i Sverige och som söker ett värdigt liv här.

Al-Bayaty börjar sin berättelse med en alldaglig händelse som förändrar livet på romanens berättare. Vid sökandet av Alfons kommer han att hamna i nya situationer. Ett moraliskt problem yttrar sig, ska poeten lämna plånboken till polisen eller behålla den själv? Tanken att han har utsatts för en fälla kommer till poeten. Tänk om det finns en kamera som bevakar honom och visar att han har tagit någon annans plånbok. Vem är Alfons? – undrar poeten och drar med sig läsaren i sitt sökande efter honom.
På ett finurligt sätt försöker poeten leta reda på Alfons, vart han än går till caféer och barer ställer han plånboken väl synligt för alla på bordet framför sig - för att få Alfons att komma fram. Poetens värld öppnar sig för läsaren medan han söker efter Alfons. Andra människor i hans omgivning kommer även dom att bli involverade i sökandet.
Plånboken är en metafor för sökandet av gemenskap eller poetens egen identifikation.
Genom att söka efter Alfons söker poeten efter sig själv och sin nya identitet i Sverige. Hittar han sitt jag i det nya landet – det är det centrala temat i romanen.
Det är just detta som gör att poeten sätter igång och söker sig till olika religioner och kulturer och försöker foga samman ett nytt jag för sig själv. Boken är en bildungsroman i ny omgivning, en exilirakier söker ett sätt att förhålla sig till sin nya stad, sina nya grannar.

Huvudpersonerna lever alla i Hammarkullen förutom den libanesiske Al Shejk Suleiman som bor i en grotta i ett bergområde i Libanon. Vi har Ghada, en palestinsk konstnärinna som överlevde massakern i Sabra och Shatilla, som har ett förhållande med poeten. Tidigare var hon ihop med en man från Kuba. När hon upptäckte hon att han var gay lämnade hon honom. Poeten och Ghada är ett par och parallelt med det här paret finns ett annat par, Sara, en polsk judinna, och Julio från Chile. Sara är bohemisk till sitt levdnassätt och dessutom dricker hon för mycket. Julio flydde från Chile efter Pinochets maktövertagande och är vän till poeten. Sara som är ihop med Julio flörtar med poeten. Det finns även Awaz som är kurdisk kvinna från Kurdistan, Irak. Förutom dessa finns Abdu, en irakisk ung man som studerar vid Göteborgs universitet. Han står för sökandet av den arabiska kulturen och letar efter mer och mer kunskap om sina kulturella rötter. Han vill förstå mer av islam och går på möten och lyssnar på föreläsningar om allt om arabisk kultur. Det finns även andra personer i romanen som utgör Hammarkulles befolkning. Allt från araber, kurder, somalier, latinamerikanare, jugoslaver till zigenare. Det finns dock väldigt få svenskar bosatta i området. Bland befolkningen finns tjuvar, fifflare, alkoholister, fundamentalister. Men det finns även intellektuella, konstnärer och progressiva. Livet präglas av ett sökande efter ett sätt att förhålla sig till sig själv, sin omgivning, sina grannar, vänner och det nya landet Sverige.

I slutet av romanen skapar författaren en värld som liknar Dantes värld där olika personligheter som exempelvis Marx, Jesus och Moses möts. Alla dessa vill förverkliga jämlikheten mellan människorna på olika sätt. Själva berättaren, poeten, lider mycket med sitt land Irak under invasionen. Hans mor lever i Irak och väntar på hans samtal. Sonen ringer hem till sin mor men modern nöjer sig inte utan vill att han ringer oftare.

Enligt Al-Bayaty skulle Sverige kunna vara en bra plats för alla dessa människor att leva och verka i men ändå är inte folk lyckliga. Dom kan inte komma ut ur gettot där alla invandrare bor. Det finns väldigt lite umgänge mellan invandrare och svenskar. Dessutom träffar romanpersonerna på rasister som gör livet svårt för invandrare och flyktingar. I denna roman har vi något så sällsynt som en saklig diskussion om den svenska flyktingpolitiken som förs av en som själv är flykting och författare. Al-Bayaty beskriver i romanen invandrares och flyktingarnas egna föreningar där folk träffas. Människor från olika bakgrunder och länder samlas i föreningar där dom verkligen möter varandra och agerar tillsammans. Författaren skriver om anpassningen till det nya livet och många av dess komplikationer. Han skriver även om människors flykt från Irak, om folk som flyr i båtar och folk som hamnar i olyckor där många mister sina liv innan dom kommer fram till Sverige som var målet med flykten.

Al-Bayaty är bra på att få motsägelsefulla personer att agera tillsammans. Även situationer och bilder fogas ihop på ett spännande och konstnärligt sätt. Den tekniken som han använder sig av är klart filmisk. Han skriver inte på ett traditionellt sätt utan använder sig effektivt av olika tekniker i sitt skrivande. Romanen är bildmässigt rik och händelsefull på ett minimalistiskt sätt. Romanen är helt klart väl värd att läsas av bredare läsekrets än bara dom som kan arabiska.

Al-Bayaty deltar i debatten om integrationen och livet av invandrare i Sverige som en författare av skönlitteratur och han gör det på ett övertygande och spännande sätt. Han har mycket att berätta och han lyckas föra fram sina tankar så att läsaren får en klar bild av romanpersonernas liv. Dom försöker alla på olika sätt skapa en dräglig tillvaro för sig och sina familjer i Sverige.

Genom att följa med poeten i romanen kommer läsaren nära något mycket mänskligt, svårt, känsligt och aktuellt när människor i Hammarkullen hamnar tillsammans med andra från andra kulturer och religioner. Den irakiske poeten skapar sitt nya jag samtidigt som han försöker förstå dom andra som han möter i sin vardag. Han skapar ett värdigt liv för sig själv när han går till väga på ett okonventionellt, öppet och fantasifullt sätt för att hitta sig själv i det nya landet.

Al-Bayaty tycks mena i sin roman att invandrare också har sig själva att skylla som inte kan släppa sina förutfattade meningar och sina hindrande traditioner. Ett värdefullt inslag i debatten om hur vi ska leva tillsammans i Sverige.
Fadil Jaf

"Dancing on Water -Hard dreams"

Critics and novelists who wrote about the novel "Dancing on Water -Hard dreams" in Arabic newspapers and websites:

1- A very graceful novel. The author goes onto the final boundaries of human pain and losses in all the countries he crossed throughout his life or those he arrived at - Sweden where he lives now. The novel could easily be turned into a film script appropriate for an Asian or European film - with the hands of a talented director.* Alia Mamdouh , novelist , resident in Paris , winner of Naguib Mahfouz award from the American University in Cairo 2003 , Saudi newspaper , Alriyadh / 2006-08-03
2- Only great talent could be capable of describing such a very complex world through a narrative which is transparent, spontaneous and masterly build. * Hamza Al Hassan , novelist , resident in Norway , " hamza.ws " 21/3/20063- What distinguishes the novel is the amazing use of the mythical and religious heritage.* Hadia Hussain , Novelist and critic , resident in Jordan , Winner of first Arabic Gulf Prize 2004, Jordanian newspaper " alrai " / 2006-11-26:4- The language of the novel resonates like a melody, transparent and full of varied dramatic events, figures and cultures while discussing many political, historical and social issues .* Dr Hussaim Al kanani , Arab critic , Exeter University. London-based international " Alquds Alarabi "newspaper, 2006-10-195- The novel reminded me of Milan Kondara on more than once.* Burhan Al-Kahtib , a novelist .6- A successful use of joint European and Islamic civilizations. The novel is interesting and suitable for reading as a document against a backdrop of racial discrimination and high-level literature at the same time.* Dr.Ibrahim Al-Khalil , Arab critic , " alquds alarabi " newspaper , / 19 - 05 - 2006
7- In his novel, Al-Bayaty amazingly uses the verbal and religious heritage.* The monthly cultural supplement of Iraqi newspaper " Al- Sabah Al Jadid " Mars 2007
8- The novel deals with the story of exile and the exiled of the world. It deals with varied philosophical, cultural and historical ideas.* Almoheet network site

www.albayaty.se

Best Arabic Books

The birds

by Mahmoud Al-Bayaty


( The curtain opens and a flock of birds fly out . We see a living room that somehat resembles a therapist’s surgery . In the foreground there is a large swivelling chair with its back to the audience. There is also an ashtray with a metal stand in which a lit cigarette has been placed . A young man with an unkempt appearance is holding a vodka glass . He begins to talk in a tense manner : - Pleasc doc , give me medication . I want something as effective as this drink but without the negative effects it has on the nervous system . I need something to make me hallucinate strength and hope . I feel tired . I can’t follow events anymore. I stopped listening to the radio and watching the TV. I stopped reading the newspapers and entering into discussion with others on the subject of the war ( He finishes the drink ) I no longer understand a thing . Try and listen to me this time , doc. ( He picks up an apple from a bowl ) Our opposition leaders , mostly living in exile , ( takes several bites from the apple and resumes talking with a mouthful ) are asking for the economic sanctions to be tightened so that the people may be forced to revolt. Their old comrade , Lenin , refused the idea of guiding the masses to heaven with a stick , and they want to drive them straight into hell ( sneezes and wiped his nose with a handkerchief ) I realise that such talk is in insignificant . I am confused . I sympathise with all the arguments put forward and at the same time find myself quarrelling with them. I undestand all sides and condemn all sides. To whom should I ofeer my allegiance ? To those who call for the country to be defended at all cost , or to those who wish to see the dictatorial regime removed with the aid of foreign powers ? Doc, what do you think , am I turning schizophrenic here or what ? Is there no third position to take that would preserve the country and remove its regime ? ( He rests against the back of the chair ) Everything is suspect . The right ( He raises his left arm ) has become more conscervative . The left ( he raises his right arm ) serves the strategy of the right and supports those asking for poisoned justice . They believe the killers of Abdul karem , Sukarno , Lumumba , Allende not forgetting the beautiful and boisterous : Chi Givara . Besides , we all agree that Saddam is a mangy wolf and is worse than the west but was it really necessery to hunt him down with a thousand ton worth of bombs and missiles all of which hit their targets and missed ? ( He remains silent for a while as if he is afraid to reveal a secret ) Let me confess . This is just between you and me . Personally , I detested the invasion of Kuwait . Some rejoiced and revelled in it for chauvinistic reasons or .... yet others were pleased by it although they denounced the invasion in public . How can I explain ? The invasion embodied a kind of runaway sence of masculine vigour . It was like witnessing the rape of a gorgeous woman who infatuatec the desire of men. Their feeling fluctuated from guilt to pleasure to shame ( he picks up the cigarette from the ashtray ) execuse me for smoking . ( he lights up the cigarette , takes a puff and begins to caough . His voice becomes husky ) My wife , Hutham , thinks I’ve given up . She dosen’t know I called for you ( he clears his throat and resumes talking ) You see , she’s from Basra . She told me , not so long ago , that there are 30 million palm trees in Basra producing 110 different kinds of date. I said , that when we go back I shall climb them all and pick a date for her from every branch . Two days later , I saw the planes of the alliec on CNN dropping their load over the orchards. They dropped 88 thousand tones worth of bombs on Baghdad alone . It was Hiroshima all over again . O , my beloved Baghdad , how you suffer ( he blows out smoke rings resembling the mushroom clouds of a nuclear explosion ) Can anyone tell me how many palms escaped the bombing ? Someone shoud count the palm tree causality . After all , how different is a palms tree from us ? It feeds and breathes . However , unlike us , it is incapable of running to the shelters ( He imitates the sound of air raid sirens , the asks : ) Do you know why I called you ? ( He pours a glass of vodka and resumes : ) Of course you don’t . Well listen then . I was here , in your place . I mean sitting on that very same chair , five days ago . I had decided to celebrate my thirtieth birthday . I said : no one else need join me . I prefer my own company ; I will send Hutham to her friend’s house ; I will not answer the telephone ; I will cook some rice and gril a baby chickeng . I started to listen to old songs ( he closes his eyes and sings softly then he resumes talking ) OK ? Then after I drank a vodka bottle and five pints of bear , I went out into the garden to watch the sunrise before going to bed . The sky was as clean as the sky of Badhdad branded in my memory. I was conternplating sleeping under this serene canopy when a man , resembling me to a frightening degree , emerged from behind the trunk of a dwarfish tree outside the house . He clapped his hands and a flock of birds emerged out of my head . I am telling you a flock of birds came out from this very same head ! Can you believe it ? It wasn’t dream. I counted them : one , two , three ... thirty . Wings like two palms joined at the wrists . Like this ( he puts out the cigarette and demonstrates ) murmuring , rising , falling , circling like a cloud of altering shape . They tried descending several times but I ... I frightened them with a sharp shrick : kssh , kssh , wa , kssh , wa , kssh . The birds resumed their flight path : rising , falling , circling . The man , who frankly doc. could be my twin , handed me a palm branch with a cloth the colour of black cat tied to its end . I swayed the branch and resumed my shricking : kssh , kssh , wa , kssh . then I asked him : where did you get this branch from ? There are no palm trees in prague . They don’t just grow anywhere . He gloomily handed me a second branch with a white cloth dangling from its end to recall the birds and invite them to descend . Some of them perched on my shoulders , some on the fenec . I followed one as it descended and landed on my head . Yes this very head ! I stood motionless like a statue and counted : two , three , four ... twenty nine . I dicovered that one was missing . How to explanin this ? I thought surely he lost the way . ( His wife creeps up . She is wearing a night gown. She looks with apprehension at the chair then she shifts her gaze to her husband who is still talking incessantly ) What is strange , doc , is that I’ve been dreaming since that incident , that those birds have metamorphosed into war planes firing rockets on Baghdad , Basra , Arbeel , Al-Najef , without being remotely affected by my constant shrieking : Kssh , Kssh , Wa , Wa Kssh ... - Shaut up ! ( He turns to his wife , who asks in alarm : ) - Who you’re talking to ? ( He makes gestures to calm her ) - Don’t be afraid . Really ... don’t be afraid . I am practising how I should talk to the doctor . I said thirty birds beating their wings . Look ( gently he spreads his arms and beings to imitate the beating of a birds’ wings )Then that they attack Baghdad suddenly : Boom , Boom , Boom . Blowing the hanging bridge ; blowing the republic bridge , blowing all the bridges to smithereens . Boom , Boom , Boom , Boom ( He kneels and begins pounding the floor with his fists (Boom , Boom , Boom , Boom , Boom ... ( The wife collapses on the chuir , which swivels to face the audience . She weeps and laught simultaneously . Her voice is mingled with the sound of bombing mingles with a faint yet audible Bedouin dirge ( the tune and words are in harmony with the text ) . The birds return as the curtain deseends slowly ) . Translated by Dr. Hassan Razak

www.albayaty.se

fascism


by Mahmoud Al-Bayaty

Under the palm tree, in the public garden, sat a handsome young man with his head lowered. Around his neck, hanged a cardboard sign which displayed clearly in big letters the statement: I AM FREE. No one paid attention to him except a young child passing by along with his mother. The child slowed down to read the sign. I…I….I...A...Am. His mother reprehended him "move, what's wrong with you".
She eyed her son before diverting her attention to where he was looking. She stopped walking. A fat man also passing by stopped, read the sign then said sarcastically "Free? How?". The presence of the fat man encouraged the mother to approach the seated young man. The number of spectators began to increase, their curiosity egging them on.
The child inquired in a loud voice:
- Is he poor? What's written on the sign?
His mother answered in a low voice:
- (I am free), it means….he is free….come on lets move on.
The child wanted to ask another question however he noticed an armored vehicle parking near the pavement. Three policemen descended and made their way through the crowd, pushing and shoving aside anyone who obstructed their path.
- What is this?
- A lunatic.
The fat man answered the policeman and laughed at his reply. No one else laughed. The child's mother commented:
- Perhaps he is mute, or drunk…..drunk at this time of the morning!
With swift, harsh movements, the police carried the young man along with his cardboard sign. They shoved him into their vehicle and departed from the scene. The child followed the vehicle with an astounded look as it disappeared amongst other vehicles on the street. He asked his mother: "Why? What did he do? Where are they taking him?"

***

In the middle of a cold room, the young man stood opposite a short man seated on a chair designated for those carrying out interrogations.
- Tell me brother, what do you mean by: I am free? Explain.
The young man did not answer, he was still distracted. From the next room, a very tall man entered and stood beside the seated short interrogator. He said:
- Look, we are all free……even my rear is free.
They exploded in laughter. However, after a while the short man's face clouded with impatience
- What do you mean 'I am free'?
The tall man repeated the question also then he looked at the short man who was getting up in anger. The tall man said:
- Don't bother. I bet he's a member of an opposing organization. Leave me with him for few minutes and then you'll see.
Shorty exited the room and he heard his tall assistant say from behind the door:
- Kindly remove your trousers.
The young man did not move. The tall man came closer and began to strip him of his clothes; however, the cardboard sign stayed hanging from the young man's neck.
He looked into the youth's eyes and then he lowered his gaze before embracing him with his soft hands. He started to rub, kiss and lick with his sticky tongue all the while panting deliriously.
Shorty opened the door and coughed politely. The tall man got up and left the room, his face ruddy with embarrassment. Shorty moved quickly towards the young man, hugged him from behind and pressed himself against his behind. His hot breath fell upon the young man in cascades. The youth took off the sign from around his neck and hanged it on the arm of the interrogation chair. He went down on his hands and knees and began to circle the room, whilst bleating in a loud voice like a distressed lamb about to be slaughtered: baa, baaa, baaaa.

***

As soon as the child was home, he told his father what he saw in town:
- The police took away this drunkard in their car.
Then turning to his mother:
- What was written on the cardboard sign?
- I told you a thousand times. 'I am free'. Don't ask what that means. Don't concern yourself with such matters. You are young.
His father put his newspaper aside and said:
- Freedom means….(then after a long pause) you'll understand what it means when you're older. Go now and play in the garden with your sister.
The young child was still not satisfied:
- At least tell me if it's a dirty word or not?
- Of course not. Go on then. Go to the garden.
The child went away but did not get far before returning with another question.


(Prague 1986)


Translated by Dr. Hassan Razak

Best Arabic Books