En irakisk poet letar efter Alfons och sig själv i Hammarkullen

Dans på vatten - vilda drömmar

Roman , 154 sidor
Mahmoud Al-Bayaty
Dr. Fadil Jaf Theatre Director Specialized in physical Theattre


Många flyktingar och invandrare verkar i Sverige som författare. Det finns även ett antal irakiska författare här. Trots det skrivs det mest om händelserna i hemlandet och det är inte vanligt att beskriva verkligheten och livet i exilen i Sverige. Det gör Mahmoud Al-Bayaty i sin senaste roman Dans på vatten – vilda drömmar.

Personerna i romanen är från flera länder och huvudpersonen är en poet från Irak. Han är bosatt i Hammarkullen i Göteborg som författaren känner väl till. Han själv bor i Angered. Den här boken är den första på arabiska som berättar om människors liv i denna förort.

Mahmoud Al-Bayaty kom till Sverige 1991 och är bosatt i Göteborg. Innan dess levde han i Prag i tjugo års tid. Han har valt att beskriva händelser i förorten utifrån en irakisk poets ögon. Huvudpersonen i romanen berättar i korta meningar som förmedlar författarens tankar tydligt och för berättelsen framåt på ett mycket läsvänligt sätt. Berättandet är även filmiskt, vi följer med olika episoder i människors vardagsliv. Det händer inte mycket på ytan, det är i möten mellan människor som spänningen finns. Poeten själv, vars namn inte framgår i romanen, förändras under romanens gång. Han har hittat en plånbok som tillhör en Alfons som poeten börjar leta efter. Han lägger plånboken synligt på bordet framför sig på barer och caféer i hopp om att denne Alfons skulle uppenbara sig. Han söker sig själv och sin nya identitet i en ny omgivning samtidigt som han letar efter Alfons.

Dans på vatten är en kort roman som lyckas på ett komprimerat sätt och på sparsam prosa säga en hel del tankvärt om livet i exil, speciellt livet i Hamarkullen. Al-Bayaty lyckas göra det på ett spännande och intressant sätt. Den här boken är ovanlig i valet av ämnet, en grupp människor som hamnat i Sverige och som söker ett värdigt liv här.

Al-Bayaty börjar sin berättelse med en alldaglig händelse som förändrar livet på romanens berättare. Vid sökandet av Alfons kommer han att hamna i nya situationer. Ett moraliskt problem yttrar sig, ska poeten lämna plånboken till polisen eller behålla den själv? Tanken att han har utsatts för en fälla kommer till poeten. Tänk om det finns en kamera som bevakar honom och visar att han har tagit någon annans plånbok. Vem är Alfons? – undrar poeten och drar med sig läsaren i sitt sökande efter honom.
På ett finurligt sätt försöker poeten leta reda på Alfons, vart han än går till caféer och barer ställer han plånboken väl synligt för alla på bordet framför sig - för att få Alfons att komma fram. Poetens värld öppnar sig för läsaren medan han söker efter Alfons. Andra människor i hans omgivning kommer även dom att bli involverade i sökandet.
Plånboken är en metafor för sökandet av gemenskap eller poetens egen identifikation.
Genom att söka efter Alfons söker poeten efter sig själv och sin nya identitet i Sverige. Hittar han sitt jag i det nya landet – det är det centrala temat i romanen.
Det är just detta som gör att poeten sätter igång och söker sig till olika religioner och kulturer och försöker foga samman ett nytt jag för sig själv. Boken är en bildungsroman i ny omgivning, en exilirakier söker ett sätt att förhålla sig till sin nya stad, sina nya grannar.

Huvudpersonerna lever alla i Hammarkullen förutom den libanesiske Al Shejk Suleiman som bor i en grotta i ett bergområde i Libanon. Vi har Ghada, en palestinsk konstnärinna som överlevde massakern i Sabra och Shatilla, som har ett förhållande med poeten. Tidigare var hon ihop med en man från Kuba. När hon upptäckte hon att han var gay lämnade hon honom. Poeten och Ghada är ett par och parallelt med det här paret finns ett annat par, Sara, en polsk judinna, och Julio från Chile. Sara är bohemisk till sitt levdnassätt och dessutom dricker hon för mycket. Julio flydde från Chile efter Pinochets maktövertagande och är vän till poeten. Sara som är ihop med Julio flörtar med poeten. Det finns även Awaz som är kurdisk kvinna från Kurdistan, Irak. Förutom dessa finns Abdu, en irakisk ung man som studerar vid Göteborgs universitet. Han står för sökandet av den arabiska kulturen och letar efter mer och mer kunskap om sina kulturella rötter. Han vill förstå mer av islam och går på möten och lyssnar på föreläsningar om allt om arabisk kultur. Det finns även andra personer i romanen som utgör Hammarkulles befolkning. Allt från araber, kurder, somalier, latinamerikanare, jugoslaver till zigenare. Det finns dock väldigt få svenskar bosatta i området. Bland befolkningen finns tjuvar, fifflare, alkoholister, fundamentalister. Men det finns även intellektuella, konstnärer och progressiva. Livet präglas av ett sökande efter ett sätt att förhålla sig till sig själv, sin omgivning, sina grannar, vänner och det nya landet Sverige.

I slutet av romanen skapar författaren en värld som liknar Dantes värld där olika personligheter som exempelvis Marx, Jesus och Moses möts. Alla dessa vill förverkliga jämlikheten mellan människorna på olika sätt. Själva berättaren, poeten, lider mycket med sitt land Irak under invasionen. Hans mor lever i Irak och väntar på hans samtal. Sonen ringer hem till sin mor men modern nöjer sig inte utan vill att han ringer oftare.

Enligt Al-Bayaty skulle Sverige kunna vara en bra plats för alla dessa människor att leva och verka i men ändå är inte folk lyckliga. Dom kan inte komma ut ur gettot där alla invandrare bor. Det finns väldigt lite umgänge mellan invandrare och svenskar. Dessutom träffar romanpersonerna på rasister som gör livet svårt för invandrare och flyktingar. I denna roman har vi något så sällsynt som en saklig diskussion om den svenska flyktingpolitiken som förs av en som själv är flykting och författare. Al-Bayaty beskriver i romanen invandrares och flyktingarnas egna föreningar där folk träffas. Människor från olika bakgrunder och länder samlas i föreningar där dom verkligen möter varandra och agerar tillsammans. Författaren skriver om anpassningen till det nya livet och många av dess komplikationer. Han skriver även om människors flykt från Irak, om folk som flyr i båtar och folk som hamnar i olyckor där många mister sina liv innan dom kommer fram till Sverige som var målet med flykten.

Al-Bayaty är bra på att få motsägelsefulla personer att agera tillsammans. Även situationer och bilder fogas ihop på ett spännande och konstnärligt sätt. Den tekniken som han använder sig av är klart filmisk. Han skriver inte på ett traditionellt sätt utan använder sig effektivt av olika tekniker i sitt skrivande. Romanen är bildmässigt rik och händelsefull på ett minimalistiskt sätt. Romanen är helt klart väl värd att läsas av bredare läsekrets än bara dom som kan arabiska.

Al-Bayaty deltar i debatten om integrationen och livet av invandrare i Sverige som en författare av skönlitteratur och han gör det på ett övertygande och spännande sätt. Han har mycket att berätta och han lyckas föra fram sina tankar så att läsaren får en klar bild av romanpersonernas liv. Dom försöker alla på olika sätt skapa en dräglig tillvaro för sig och sina familjer i Sverige.

Genom att följa med poeten i romanen kommer läsaren nära något mycket mänskligt, svårt, känsligt och aktuellt när människor i Hammarkullen hamnar tillsammans med andra från andra kulturer och religioner. Den irakiske poeten skapar sitt nya jag samtidigt som han försöker förstå dom andra som han möter i sin vardag. Han skapar ett värdigt liv för sig själv när han går till väga på ett okonventionellt, öppet och fantasifullt sätt för att hitta sig själv i det nya landet.

Al-Bayaty tycks mena i sin roman att invandrare också har sig själva att skylla som inte kan släppa sina förutfattade meningar och sina hindrande traditioner. Ett värdefullt inslag i debatten om hur vi ska leva tillsammans i Sverige.
Fadil Jaf